IDIOT! PÅ SVENSKA

Pratbubblor:


Va ska
du bli
när du blir
stor?



I-di-ot!
I-di-ot!


”Och mössan, August, ordentligt ner över öronen, hör
du!?”

Han hör ingenting.
Med mössan över öronen.
Och väskan i handen.

Mattan.

Torka av fötterna i trappen!
Snörskor. Pepparkakor!
Jul!
Ett barn är fött i Betlehem …

”Hurra! Hurra! Hurra!
För det är ingen vanlig dag för det är Jesus födelsedag!”
”August!” Mammans läppar blir smala streck.

(Augusts färg:)
Mitt lilla Odjur står och lutar sig mot väggen.
-Goddag Odjur!


(Pratbubbla:)
HURRA!
HURRA!
HURRA!

”Nu går vi, August!”

Nerför trappen i ett huj – ett, två och tjufyra!

(Augusts färg:)
Odjuret tar ledstången, åker på rumpan
så byxorna spricker.

(Augusts färg:)
-Hänger du med till stan, lilla Odjur?
-Helst inte … i den här munderingen.
-Jo, det kan du väl. Och mössan ordentligt ner över öronen …


Ut på gatan.
Det snöar och slamrar! Snor och snuva. Snörvel!


Husen knarrar.
Fingrarna går och fryser.
Friska vindar
och frusna kinder. Varma våfflor.

De som tram-par på stre-cken får ne-ger-barn!
Ti-ger-barn, ne-ger-kyss. Och två, små muham-damer!
Damer-damer!
Trott-oar!
Pöl!
Slurp! Plask! Slurp! Plask!
Skvalp!

Inga livbåtar.

”August, dina skor blir våta!” säger mamman.
Ett! Två! Stå!
Stilla!

(Augusts färg:)
-Förstår du, Mitt lilla Odjur? Gå inte på vattnet! Då
kommer Gud och han kan sina saker. Är det nåt
han kan, så är det det!
-Kan han sy? Det är hål i mina byxor …
-Det kan du ge dig på. Knappnålarna väsnas redan.

Moroten slokar, Snögubbe Tö.
Koks och kol och hatten trillar av.
Rätt ner i rännstenen.

Vattnet rinner bort med en pappersbåt.

Soldaten saknar sitt ena ben. Och Ballerinan
står på tå.

”August!” ropar mamman.

Hoppsan, där försvann båten i avloppet.

”Kom August, nu går vi till kyrkogården.”
Mamman går med långa kliv.


(Pratbubbla:)

VILL DU BLI
MIN TAAANGO-
KAVALJER!


(Pratbubbla:)
GODDAG
JAG!


In genom pärle/himlaporten.
En ängel! Vit!

Här vilar fröken Holm sig.
Och duvorna hänger med huvudet.
Sov trött!

”Ska vi titta till farfar?” frågar mamman.
”Gärna det!”

Överstelöjtnant Lassen med kors och klippt häck.
Farfar Otursgubbe nere under jorden.
Där är det nog kallt idag, gamle gosse!
I den svarta grytan

”August, vill du hämta krattan?”
”Nej tack.”
”Men gör det ändå!” ber mamman.
Hemtrevnaden brer ut sig. Krattskaftet.

Ett kvistfritt kvastkrattskaft
Dödgrävarn gör hål i jorden.

(Augusts färg:)
-Se upp, Mitt lilla Odjur! Nu singlar det ner änglar!
Försiktigt, trampa inte på dem! Då måste de sys!

Krattan ler med tänderna.
”Goddag kratta! Kan jag få hämta dig lite?”

”Får jag säga en sak?”
”Ja?”
”Det är Gud som syr alla änglar!”
”Är du säker på det? Mamman rynkar pannan.
”Ja! Och alla människor i hela världen.”
”De i Afrika också?”
”Ja, han har fullt upp.”

Spaden står och spanar.

”Sätter du tillbaka krattan?” säger mamman.
”Ja, det gör jag väl.”


(Augusts färg:)
-Hej då kratta! Och gubevare Vår Herre!
-Gör han det gratis, Gud? Syr dem, änglarna
och människorna?
-Javisst Mitt lilla Odjur. Helt gratis.
-Kan han inte sy mina byxor då?
-Nej vet du vad! Nej! Nej! Nej! Han lagar väl
inte Odjur heller! Han har alldeles för mycket att göra.
-Då trampar jag på änglarna.

”August! Vad gör du?!” Nu är mamman arg.
”Vadå?”
”Du står och stampar!”
”Gör jag?”

pratbubbla:
Får jag
säga en sak?


(Augusts färg:)
-Hej då, änglar! Och ursäkta besväret! Hälsa Vår
Herre! Man trampar väl inte på änglar, Mitt lilla Odjur.
Hallå?! Han pratar med dig!
-Odjur hör ingenting med mössan ner över öronen!
-Nähä, då får du ursäkta så mycket.

Ut genom porten. Gul! Blomma!
Solen skiner, snön smälter.

Pratbubbla:
Nu kan du
ta av dig
mössan

små pratbubblor:
AAJ!

AJ!
Kattunge!
Sol!
Trappa!

”Nej, vad söt den är!”
Mjau, säger den lilla katten.
Och fångar en ängel och sliter vingarna av den.
Nu måste Gud ta fram symaskinen.

(Augusts färg:)
-Och varför surmånsar Mitt lilla Odjur?
-Jag har hål i mina byxor. Och i fickan.
-Då frågar vi Gud.

Ett påskaägg
En tant med skägg
En ängel utan vingar.
En liten vän som har dig kär,
En liten hälsning bringar.

Brevlåda! Röd!

Gud blir så glad för brev.
Och för att min vän är påskiljon.




”August, behöver du kissa?!”
”Mm-hmmn! Följer du med?
”Nej, jag väntar utanför.”

HERRAR! DAMER!

Kläderna av. Kläderna på. Kläderna av …

Pratbubbla:
KLUMPE-
DUNK!

(Augusts färg:)
-Men hallå, vad är det här för en liten mask?
-Dra i sidorna, Mitt lilla Odjur, då kissar den som en fontän.

”Kommer du, August?” Det är mamman som ropar.

Ja, ja. Kläderna av och kläderna på …

”Vi sätter oss i solen.” Mamman ler.

Hallå idiot! Normal anropar!
August är tokig!
August är tokig!

Varför säger de så, barnen med skolväskorna?
Det vet han ju redan. Annorlunda. Idiot. Sinnesslö.

Men nu är det lunchdags. Öppna väskan.
Matlådan fram. Och den lilla postmonnän för pengarna.
Röd så det skramlar.

Ägg och tomat och smörgåspapper. En med köttfärslumpa.
Och två med potatis och grönt.

(Augusts färg:)
-Det är änglarnas älsklingsrätt, Mitt lilla Odjur.
-Jaså, är det det?
-Så vitt jag vet …

Och nu är de där igen med sina skolväskor:
Tok-August! Tok-August!

(Augusts färg:)
De borde få sig en knäpp med näsan, Mitt lilla Odjur.
Regn! Det plaskar ner från himlen.
Det är änglarna som kissar.
Paraplyer pladdrar blött
Vilken tur att de också har ett.

”Kom, skynda dig in under taket!” Mamman ropar på
honom.
”Jag kommer ju nu.”

En hund! En stövare, den skakar regnet ur pälsen
så det stänker åt alla håll.

(Augusts färg:)
-Nej, vad är det med dig, Mitt lilla Odjur? Dina fötter
är ju alldeles svarta?
-Galoscher. Lyckans galoscher. Lyckan är svart. I stort sett.
-Jaså, jaha … och änglarna, hur är det med dem, har de damasker?
-Galoscher. Ja, kanske det …

Hela gatan flyter av änglar och svarta
simfötter och våta vingar.
De skvalpar och stänker. Och skvätter och plaskar.
Och slaskar. Världen rinner bort – då hjälper inga gummistövlar!

Det slutar regna och himlen ljusnar.
Paraplyerna stänger. Nu har de fritt.
”Vi tar en kopp varm choklad! Kom!” säger mamman.

Choklad med vispgrädde.
Oj, vad varm den är! Den andar upp sig!

”Nej men August! Vem är nu detta?!”

(August färg:)
-Åh nej, Mitt lilla Odjur! Har du tagit med stövaren
in i värmen. Vad heter den?
-Henning!

”Det är Henning! Han är en änglahund.”

Torget är fullt. Det är syltningstid.
Rödbeter och asiagurkor, vanliga gurkor och pumpor.
Och gröna tomater.
Det kittlas i näsan när ättikan kokar.

”Två kilo potatis! Och lite syltlök!” säger mamman.
”Änglar äter syltlök varje dag. Och guldkorn. Och
rosa moln. På en pinne.”

”August, August. Hur ska det gå för dig när inte
jag är här …” suckar mamman.
”Vadå?”
”Det var inget …”

Fruktar och grönt. Men hon är ju här, mamman.

Blå, blå är himlen, så den skiner i ögonen.
Änglarna går upp i sömmarna. Och Gud får brått med nål och tråd.

(August färg:)
-Jag har hål i fickorna också!
-Jaså, har du det, Mitt lilla Odjur? Och byxorna har spruckit.
Hur ska det nu gå?
Ingen håller odjur längre, du kanske kan be mamman.

”Lagar du hål? Mitt lilla Odjur har hål i fickan och i …”

”Det ordnar vi när vi kommer hem, August! På med mössan.”

Dimman smyger runt på gatorna tillsammans med änglar i
mörkgråa kappor. De liknar spöken, änglarna.
När de står under gatlyktorna.
Lyktgubbar.

En flicka! En tjock en. Med August-väska.
Tvungen på vågen.

”Kan jag få lov att vinka?”
”Ja, vinka du bara!” säger mamman.

De sinnesslöa står och väntar på bussen.
De vinkar tillbaka.

En, två, åtta kastanjer.
Två mänskor, en august och en hund,
Om tändstickorna räcker.

”Mössan, August!”

Korvkiosk! Hurra!

” … och en med handtag.”
”Ja, fattas bara. Varsågod, August!”

Pappret bränner i handen.

”Sådär, nu sätter vi oss här på bänken och väntar tills
det blir mörkt.” Mamman sätter sig.
”Varför ska jag ta piller?”
”Det blir bäst så, lille August. Jag är så trött.”

Kall vind i mörkret.
Vita fåglar flyger.
Snön faller, puderlätt.
Tågen kommer punktligt.

Det står en ängel under gatlyktan.

(Augusts färg:)
-Gokväll, August!
-Gokväll, Ängel.

Nu har klockan blivit många,
nu får vi se till att komma hem.
Ja, Gud, klockan är över tusen!

Varför blir det natt, mor
och kall och bitter vind?
Hör du den lilla katten, mor
den jamar och vill in!
Måsarna och tärnorna
har ingenstans att bo.
Å, hör, nu sjunger stjärnorna
de sjunger mig till ro!

Genom tunneln. Så mörkt det är.
Farväl, Mitt lilla Odjur! Farväl jag!

Genom mörkret ut i ljuset,
uppför himlastegen där jag ska sitta på Guds
högra hand och drömma levande och döda.

De vita fåglarna blir mindre och mindre,
till slut får de plats i bröstfickan.

…tag mig i beskydd.